Historia - Del 1

Terra Skaniae Historia Lagen

Halland

Skåne Blekinge Bornholm

|Början|Haunebut|Dumna|300|400|500|600|655|800|850|900|1000|

Början

Det är idag nästan ofattbart att man ännu 7000 f.Kr. kunde vandra till fots från landet söder om Kullaberg tills man nådde området kring nutidens Whitby i England, och från Skånes sydkust till dagens Nordtyskland. Katastrofen kom, allt land översvämmades. Södra Östersjön och Nordsjön var ett faktum, men ännu idag ligger stubbarna av furuskogarna mellan Skånes sydkust och södra Östersjöns kustland endast 20, högst 50 meter under vattnet. Det visar katastrofens omfattning.

 
Det är sålunda 9000 år sedan dagens Skåne blev en halvö. Först kom renjägarna och sedan andra. För över 8000 år sedan ristades på hjorthorn det äldsta bevarade konstverket på Skånes jord, nämligen ett renjägartält och två renar, alltså en dåtida boplats (nära nutidens Ystad). För över 6000 år sedan kom jordbruket, en total revolution för människans existens. Vi kan konstatera in- och utvandringar ända sedan före 3000 f.Kr. Den yngre stenåldern (4100-1800 f.Kr.) var de resta stenradernas och stenkammargravarnas tid. Bronsåldern var en högkultur, då det nordiska bronsåldersområdet kring södra Östersjön och kring Nordsjön bör ha haft en befolkning på 6 miljoner invånare.
 
Sjöfarare från medelhavsländerna nådde hit redan på 1200- talet f.Kr. Det visar Homeros' skildring av phäakernas land: "Det låg i södra delen av den Kimbriska halvön, vars hela västliga del senare avskalades genom fruktansvärda översvämningar".
 
Under tidigare skeden hade det nuvarande av oss benämnda Skåne ett helt annat namn, liksom andra delar av Norden, vars äldsta beteckning var "de stora djurens land", vilket av fornegypterna för 3500 år sedan uppfattades såsom "Haunebut", av ett inhemskt sannolikt "Ha(h)unnibua".
 
De geografiska namnen Skåne och därav Skandinavien uppkom i antiken. Vid det nuvarande Skanör (Falsterbo) fanns ett av forntidens sjöfarare för sin farlighet berömt och fruktat sjöfågelsrev och väl också en sillfiskeplats: "Skathin awjo". De hellenistiska sjöfararna kallade därför öarna kring revet för de Skatinska, genom senare avskrivarfel de Skandiska öarna. Enligt Pytheas' av Massilia numera rekonstruerade grundtext var den förnämnsta ön (såsom han uppfattade namnet) "Dumna" (Skåne) mitt emot Cap Orkan, dvs. Arkona, medan andra öar var "Bergos (Vergos)" - Bornholm osv.
 
Den av Pytheas under hans resa tidigast år 351, senast 322 f.K. efter befolkningens benämning namngivna "Dumna" måste vara identiskt med ett Danumana. Enligt egypterna måste 1261- 51 f.Kr. på grund av naturkatastrofer ett par av de tre stora erövrarfolken bland "nordhavsfolken" lämna sina hemländer "vid nionde bågen", bland de "yttersta öarna i Sin Wur", nämligen "DNN" eller "Dananan". Dessa folk, "danumanerna" bosatte sig i östra Medelhavet på nutidens Cypern, där de skapade en förnämlig kultur.
 
Mellan Danumana - Dananan - (Dan-)Dumna - Dana och det forniriska Danann, består ett markant språkligt, men uppenbarligen även geografiskt samband, synonymt för fyra skeden i dåtidens språkliga (här onomatologiska) utveckling. Fornirernas Danann låg i sydvästra Lochlan - Skandinavien.
 
Med "Dana" får vi anknytning till danerna, vilka senast omkring år 200 e.Kr. från nordvästra Skåne, går över Öresund och erövrar de nuvarande danska öarna, som då hade en herulsk befolkning.
 
Med risk för att vara något oseriösa vill jag beskriva Skånelands historia med start redan på 300-talet e Kr. Uppgifter från denna fjärran tid är synnerligen osäkra och bygger på sagor, berättelser och skrönor. Först då Danmark bildas på 800-talet kan källmaterialet anses mera trovärdigt. Läs och låt fantasin förflytta er till en tid långt före furstendöme, kungariken och nationalstater...   (SSF)
300-talet

Top

Alaric Första kungen som gör anspråk på titeln Rex Scaniæ , kung över Skåneland. Vissa anser att på 370-talet var nuvarande Sölvesborg hans huvudort.

Begreppet "Skåne" var inte synonymt med dagens Skåne, utan lär ha betytt den sammanhållande bosättning som fann i västra och södra Skåne (ungefär från nuvarande Helsingborg till Simrishamn). Detta var det största sammanhängande bosättningsområdet i Sydskandinavien vid den tiden. En intressant skillnad i häradsnamnen visar också på att just norra och mellersta Skånes häradsnamn innehåller ett namn som kan tyda på en politisk enhet, ett "småland"; Villand, Åsbo, Göinge, Gärds, Albo, Onsjö, Frosta och Färs. I västra och södra Skåne fick häradsnamnen, uppkomna på 1000-1100-talet, namn efter byar; Rönneberg, Harjager, Oxie, Torna, Bara, Vemmenhög, Herrestad, Ingelstad och Järrestad.

Skalk (Skåning) Lär ha regerat över Skåne. I sagorna uppträder han på kung Gestiblinde av Östgötalands sida i strider mot svearna. Ska enligt sägerna ha blivit dräpt av Arngrim Bærsærk.
Halvdan Borgarsøn Omnämns utan tidsangivelse.
Fjolner eller Fjalar Omnämns utan tidsangivelse.
Øystein Omnämns utan tidsangivelse.
Dager Øysteinsøn Øysteins son. Enligt sägnerna sände han två skåneländska hövdingar, Ostmar och Borkar, med härstyrkor till svearnas kung Domalder som hjälp i dennes krig mot "Jotnarne".
400-talet

Top

Ingjald Frodesøn Bosatt i Ingelstad och uppges vara en av den danske kungen Frodes sju söner. Han är den andra kungen som kallar sig Rex Scaniae.
Attilla Skåning Attilla omnämns vid samma tidsperiod som Ingjald Frodesøn. Enligt sägnerna ska han omkring år 550 ha fått undsättning i ett trängt läge av kämpen Starkodder. Attila Skåning är den tredje personen med titeln Rex Scaniae.
500-talet  
Halfdan Branafostre eller Halfdan Ylfing Omtalas som svåger till sjællandskungen Rolf Krake. Halfdan, som regerade över en del av Skåne, var enligt sagan en vittbefaren hövding. I Halfdan Branafostres saga berättas det att han kom så långt som till Bjarmaland (Kolahalvön). Då han uppehöll sig en längre tid hos en kvinna vid namn Brana, fick han tillnamnet Branafostre - Branas fosterson. Han sägs ha stupat ombord sitt skepp Drakan-Skytt mot vikingen Sorle den starke i Eyrarsund.
Halfdan Halvbror till Ingjald Frodesøn.

Det sägs att Halfdan vann sig Skåne. Både halvbröderna är omtalade såväl i Rolf Krakes saga som i Skjoldungasagan. Enligt Hervarasagan samlade kung Halfdan under 600-talet hela Skåne till ett enda rike, det s.k. Lundalandet.

  Jordanes, den romersk-gotiske historieskrivaren, nämner i sin beskrivning av Norden flera skåneländska folkstammar, bl.a. bjäringarna ("bergio"), invånarna i det senare Luggude härad ("liothida") och hallingarna ("hallin"). Hallingarna har fått sitt namn av invånarna i nordvästra Skåne, som kallade landet innanför hallarna (Hovs hallar) för Halland/Hall landet.
600-talet

Top

Simon Snare Omnämns som hövding i Skåne och dräpt av kung Sigvard i Danmark.
Sibbe Uddsøn Uppges i sin tur ha dräpt kung Sigvard. Omnämns som lydkung med säte i Sibbarp i Reslövs socken.
Hottar Uppges ha avlidit på sin gård Hofterup i Harjagers härad. Hottar är den fjärde med titeln Rex Scaniae.
Hjorvald Ylfing Hans maka lär ha varit sjællandskungen Rolf Krakes syster Skuld och är den femte med titeln Rex Scaniae
Kiar Uppges ha levt i Kivik och ha varit lydkonung under någon av 600-talets Skånekungar.
Ostmar, Buthar eller Borkar Korades till skånsk kung genom lottdragning. Till minne därav ska ortnamnet Löddestad ha uppkommit i Luggude härad. Ostmar är den sjätte kungen med titeln Rex Scaniae
Roar Halfdansøn Omtalas som trolig sonson till Hjorvald Ylfing.
Waldar Roarsøn Enligt en källa var han gift med Harald Hildetands dotter Gyritha, men enligt en annan med Rolf Krakes dotter Skur. Han omtalas som "överkung" i Skåne och lär ha stupat i kamp med en kung Weset, som härskade i Lund eller i dess omnejd. Vid denna tid uppstår byar med efterleden -köpinge. Platserna fungerade som handelsplatser en bit bort från kusten, vid en å, och ingen av dem utvecklades till medeltida städer.
Haco Hamundarsøn Omtalas som kung i Skåne under samma tid som Waldar Roarsøn.
Harald Gamle Son till Waldar Roarsøn, gift med kungadottern Hildur Hognesdotter från Jylland. Harald lär ha tagit hämnd för faderns död genom att slå ihjäl dennes baneman, lydkungen Weset, eller Weste. Harald lär ha blivit "överkung" i Skåne, samt även regerat över Northumberland i England. Han ska bott i västra Karaby i Harjagers härad.
Halfdan och Gudrød Snjalli Vissa källor hävdar att Harald Gamles båda söner delade riket mellan sig så att Halfdan fick Northumberland och Gudrød fick Skåne. Andra källor hävdar att de samregerade. Gudrød var gift med Sveakungen Ingjald Illrådes dotter Åsa, medan Halfdan var gift med den engelska damen Moalder Digre. Snorre Sturlason omtalar att Åsa förmådde sin make Gudrød att dräpa Halfdan, varpå hon förgiftade Gudrød och flydde sedan till sin far i Uppsala..
  Ortnamn som härrör från denna tid, med dagens stavning, är typiskt -löv, -lösa, -hög, -inge, -by och -stad. Även -hem är mycket gammalt, och den ändelsen går att spåra i bland annat halländska orter som Askome och Lindome.
655-695

Top

Ivar Vidfavne Får sägas vara Skandinaviens första imperiebyggare. Son till Halfdan Snjalli =den duglige av Skåne och Moalder Kinriksdatter Digre av Anglia.

Ivar omnämns av både Snorre Sturlason i Norges kungasaga, av Saxo Grammaticus, i flera isländska sagor samt i norska Hervarasagan. Ivars levnadsperiod är osäker. Några anser att Ivar var kung i slutet av 600-talet och några i slutet av 700-taöet. Ivar lär vara född på Ivø i Villands härad. Han befann sig i Northumberland då han fick reda på dråpet av sin fader. Det sägs att han genast vände hemåt till Skåne med en väldig flotta och startade ett krig mot Ingjald och dennes dotter Åsa. Ivar vann kriget då Ingjald brände både sig själv och sin dotter inne, och lade därmed Sveariket under sig. Imperiet utökades sedan med Danaväldet och besittningar i Saxland (nuvarande Nordtyskland) och de baltiska kuststaterna, då kallat Österriket, samt Karelen och fick därmed tillnamnet Vidfamne. Ivar omkommer då han och hans fosterfar Hord(er) faller överbord från ett fartyg i Finska viken.

Harald Hildetand Hild=strid. Son till Hrørik Sløngvandbaugi av Reidgotaland (Jylland) och Aud Ivarsdatter av Skåneland (Ivar Vidfavnes dotter).

Blev kung av Danmark vid femton års ålder. Kom att samla en stor del av Skandinavien under sig. Vid slaget vid Bråvalla i Östergötland berättas det att det kom kämpar till Harald från Danaväldet; Skåneland, Själland, öarna, Jylland och Bornholm, men även från Gårdarike, Könugård (Kiev), Saxland, Sleswig, Frisland, Island, Livland, Vendland och från Sydnorge. Harald stupade dock vid slaget och storriket upphörde därmed.

737 Börjar bygget av försvarslinjen Danevirke.

750-762

Top

Ale den Frøkne Frökne=tapper. Son till Sivard i Ranrike (Bohuslän).

Efter slaget vid Bråvalla valdes systersonen till Harald till ny kung över Skåneland. Oluf ska ha styrt riket från Sølvesborg. Lär ha blivit dödad av den legendariske hjälten Starkodder.

811  
  Vid de danska fredsförhandlingarna med det frankiska riket nämns en skåning för första gången vid namn i skriftlligt dokument, stormannen Osfrid de Sconaowe. Detta dokument utgör också första beviset på ett sammanhållet danarike.
812-814, 819-822,
827-840, 840-854
 
Harald Klakk Klakk=den återvändande, den som hämnas. Son till Halvdan Borkasen Harmynt (trolig sonson till Harald Hildetand) och Gyrithe Alfsdatter av Skjoldungaätten.

Enligt Saxo Grammaticus lät Harald som den förste av Skånelands kungar döpa sig efter en vistelse hos kejsar Ludvig den Fromme 826. Som belöning erhöll han grevskapet Rüstingen mellan Ems och Weser. Grevskapet delades sedan i Ost-Friesland och Oldenburg vars vapen blev en randig skjöld i de skåneländska färgerna. Tillsammans med munkarna Ansgar och Autbert företar Harald ett korståg till danernas rike året efter, 827. En gissning är att den skåneländska korsflaggan kommer med Harald till Lund som nu blir centralort i Skåneland. Harald tvingas i landsflykt lite då och då av Ragnar Lodbrog, men återvänder slutligen och dör vid ett slag om den danska tronen 854.

814-850  
Reginar Lodbrog Lodbrog=ludenbyxa. Son till Sigurd Hring.

Hallänning som ständigt körde bort Harald Klakk från Skåne.

Interregnum 854-887

Top

En besvärlig tid, då flertalet landsdelar kämpade mot varandra. I Scriptores minores historæ Danicæ beskrivs situtationen som "då fanns det många konungar i Danmark, efter vad man berättar två på Jylland, en tredje på Fyen, en fjärde på Sjælland och en femte i Skåne; men stundom också en över hela Danmark, stundom en över både England och Danmark". Vi vill dock nämna några av dem.
Sigurd Orm Son till Reginar Lodbrog.
Ragvald Jarl Möjligen sonen Rangvald till Reginar Lodbrog.
Knud Eriksen Sondotterson till Harald Klakk
Gunne Hand Kan möjligen ha utmanat Gorm den Gamle om kungavärdigheten.
Rolf , Rollo eller Gånge Rolf Företog flera vikingatåg i västerled, bland annat England 892. 911 förlänas han Normandie och blir därmed Normandies förste hertig samt anfader åt William (Wilhelm) Erövraren. Rolf/Rollo konverterade till kristendomen och ligger begravd i domkyrkan i Rouen. Idag är det allmänt känt att skåningarna var de vikingar som slog sig ned i Normandie. Exempel på städer i Normandie med skånska ursprung är:
  • Yvetot - Ivetofta
  • Fultot - Fulltofta
  • Claxtorp - Klagstorp
  • Borguébus - Borgeby
  • Brunneby - Brunnby
  • Dalbec - Dalby
  • Hougby - Hyby
  • Quillebeuf - Killeboda
  • Sauxetorp - Saxtorp
  • Tocqueville - Tokaby
  • La Londe - Lund

Sverige är idag känt för sin rika förekomst av runstenar, men Danmark, där sten alltid varit en bristvara, återfinns endast ett fåtal. Man skulle kanske tro att Skåneland, som gränsland mot Sverige, skulle ha fler runstenar än övriga Danmark, men mindre än Sverige. Så är det dock inte. Från nuvarande Danmark inklusive Slesvig finns det omkring 300 runstenar, och av dessa finns 45 på Sjælland. Skåne har ungefär 90, Blekinge 11 och i Halland endast 5. De skånska runstenarna är på danska/skånska, förutom två, de två Simrisstenarna. Runstenar utanför sitt eget område är inte helt ovanligt och än idag vet man inte om de är ristade av svenska runmästare på plats, eller nedforslade av någon runstensintresserad person. De halländska är också på danska, om än med några svenska ord insprängda ibland. Det som röner intresse är runstenarna i Blekinge. Provinsens första politiska historia är höljd i dunkel, men av runstenarna kan vi utläsa att man skrev antingen på urnordiskt eller på danska och inte ett ord på svenska.

887-935

Top

Gorm den Gamle Son till Hardeknud Sigurdsen (sonson till Ragnar Lodbrog) och Tyre.

Gorm kallades i Adam av Bremens skildringar för Hardeknud Wurm (Orm) och av sin samtid Løge=den tröge. Trots att Gorm var en hängiven "hedning" tvingades han av den tyske kejsaren till eftergifter beträffande den kristna missionen. Under Gorms tid slutfördes byggnationen av Dannevirke, den stora vallen över Sønderjylland mot saxarna. Det berättas att skåningarna byggde den västra vallen. Gorm den Gamle dör 935 och blir den siste danske kungen som gravsätts i gravhög.

Vid denna tid görs en runsten av Wulfstan (Ulfstein) om dennes resor i nordiska farvatten för kung Alfred den store av Wessex (död 899). Det framgår att Langeland, Lolland, Falster och Skåne ("Scóneg") var land som tillhörde Danmark, medan Blekinge, Möre (ett av Smålands små länder vid Kalmarsund), Öland och Gotland tillhörde svearna. Bornholm hade egen kung.

935-939  
Knud Dana-ast Son till Gorm den Gamle och Tyra Danabot av Northumberland.

Blev dräpt av sin bror Harald.

939-965  
Gullharald Son till Knud Dana-ast.

Blev genom lyckade vikingatåg rik på guld, därav tillnamnet. Gullharald blev hängd av Harald Blåtands bundsförvant Håkon Jarl efter att Gullharald dräpt Harald Gråfæll av Norge.

965-970  
Gorm Skåning Son till Gullharald och "en furstedotter från sunnanland".

Mördades på uppdrag av Harald Blåtand.

970-975

Top

Harald Gormsen Blåtand Blå=mörk, tand=thane=hövding. Son till Gorm den Gamle och Tyra Danebod av Northumberland.

Harald lär ha styrt Danmark redan under faderns tid. Han införlivade definitivt Skåneland under den danska kronan, tillsammans med Norge. Detta framgår bl.a. av Jellingestenen; "Harald konung bjöd göra dessa gravhögar efter Gorm, sin fader, och efter Tyre, sin moder, den Harald, som åt sig vann Danmark allt och Norge och gjorde danskarna kristna" (svensk övers). Jellingestenen lär ha rests på 980-talet. Harald låter sig döpas i Helligbaek 960 och blir Danmarks förste kristne kung. Dör efter sviterna av ett pilskott från Palnatoke då sonen Svend Tveskægg gjorde uppror mot honom.

Cirka 990 Lund anläggs.

975-986  
Strutharald Son till Gorm Skåning och Tordis Palnadatter.

Lär ha fått namn efter den toppiga, skåneländska kungakronan som ska ha innehållit tio lödiga marker purt guld. Strutharald försökte hävda Skånelands självständighet mot Harald Gormsen. På Isøre ting valdes Svend Tveskægg till ny kung 986. Då skånelänningarna var försvagade till följd av jormsvikingarnas nederlag vid Hjörungavåg samma år kunde Svend välja Strutharald till jarl, men skånelänningarna valde istället Toke Gormsen till ny kung.

986-989  
Toke Gormsen Son till Gorm Skåning och Tordis Palnadatter

Vald till kung av Skåneland. Ledde en vikingahär till nederlag vid Fyrisvallarna mot Uppsalakungen Erik Segersäll. En runsten inmurad i Hällestad kyrka har texten "Askil satte sten denna efter Toke Gormsen som var en huld herre som flyktade icke vid Uppsala. Satte modiga män efter broder sten på marken stadiga runor där Gorms Toke gick närmast." Ytterligare två stenar i Hällestads kyrka handlar om Tokes sista strid. Inalles finns fyra stenar, tre i Torna Hällestad öster om Lund och en vid Sjörup, väster om Ystad. Sjörupsstenen behandlar Asbjørn, Tokes son.

989-1000

Top

Torgils Sprakaleggr Skrakaleggr=gå bredbent Son till Styrbjörn Starke av Sweariket och Tyra Haraldsdatter av Danmark (Harald Blåtands dotter).

Ytterligare en av flera som försökte hävda Skånelands självständighet. Frände till Toke Gormsen. Stupade i slaget vid Svolder, där han stred ihop med de skånska jomsvikingarna på norske kungen Olav Tryggvasens sida. Svend Tveskægg kunde efter segern göra sig till ny kung över Skåneland.

(SRI)

 Del 2

Web Master: Christer Göransson

Sidan uppdaterades 2014-06-02